Utgång är inte alltid lika med hemgång...
...ibland är det lika med bortgång. Den här gången var det min vilja att plugga som gick bort. Det hela var egentligen en tragisk olycka. Jag hade inte alls tänkt att gå ut igår, men kom i världens stämning när de andra i korridoren började festen och dessutom spelade min partymusik ute i köket. Nu sitter jag alltså här och funderar på hur jag ska ta mig ur anti-plugg stadiet. Har försökt med kaffe, mat, promenad (det var jättefint ute, sol och lagom februarikyla) och funderar nu på om jag ska försöka med kaffe OCH choklad. Jag har även försökt med att säga "Skärp dig, Hanna!" med en bister min, men det hjälpte verkligen minst av allt. 
BLÄ
/ Hanna
haha du som skulle vara hemma och ta det lungt:) Hade du kul då? Jag tror helt enkelt du måste öppna böckerna och tvinga dig själv till att börja plugga. När du väl börjat kan du ta pauser. Använd din nya väckarklocka, varje gång den ringer får du en exempelvis matpaus:)
fasen vilken bra idé! det ska jag göra imorgon! det var kul och inte kul. det som dödade min partystämning var musiken, vilken nog skulle ha kunnat döda en människa om den ville. men vi såg en man som måste ha varit 2.20 m lång. han fick ducka i bussen. det var kul iaf, fast kanske jobbigt för honom, jag vet inte.. sedan var det folk jag kände ute och de förgyllde delar av kvällen för mig. nästan så att jag glömde musiken ett tag. men som sagt, partystämningen var på botten. jag såg en kille som låg och sov i en fotölj bredvid sin öldrickande kompis, det säger väl allt.
