Saker med fyllning och svaret på vad som egentligen är livets mening.
Det är fredagnatt, klockan närmar sig två och jag sitter hemma framför datorn. Ännu hörs inga skrik utanför fönstret, så jag antar att fyllona inte hunnit ta sig hem från krogen ännu, för i så fall skulle jag ha hört dem. Allmänna pilgrimsleden för fyllon går nämligen från universitetsområdet, längs en krokig, hyfsat upplyst gångväg vid namn Tvistevägen. Någonstans i slutet av Tvistevägen passerar man (om man lyckats navigera rätt) under en gångtunnel, där man kan välja höger eller vänster beroende om man bor, eller ska till någon som bor, på rätt eller fel sida Ålidhem Centrum. Om man väljer höger passerar man knappt 100 meter senare rakt under mitt fönster, vilket ju innebär att cirkus 50% av alla fylltrattar som ska från universitetsområdet till Ålid kommer passera ca 10 m från min säng. Tänk om de visste att jag står bakom en tunn vägg med snipergeväret redo..
I morse var jag nästan i tid till min lektion. Det har ännu inte hänt denna vecka, men jag satsar på nästa. Speciellt skulle det vara kul att komma i tid till fysiken, så att jag hinner byta några ord med någon av mina nya klasskompisar. Efter jul började en fysikkurs. Kanske verkar det skumt att börja en ny kurs när jag inte ens orkar plugga till mitt ordinarie program. På nått sätt känns det här dock inte som jobb. Antagligen på grund att jag verkligen inte måste klara kursen. Det kan gå hur långt åt skogen som helst utan att jag ens behöver fundera på det.
Det här måste ni höra! I förrgår fick jag ett sms av Cissi där hon frågade vad en half pipe är. Jag svarade och tänkte inte mer på det förrän lite senare på kvällen, när jag satt i Sussies rum och såg Vänner. På Joeys och Chandlers dörr har de ju en liten teenie weenie white board och på den hade de målat en half pipe! Två små gubbar var i full fart att åka snowboard i den. Vad lustigt tänkte jag och lade tanken på en hylla i min ganska tomt möblerade hjärna. Sedan fortsatte kvällen lugnt och jag sov kort, men mycket, mycket gott under natten. På morgonen var jag försenad till fysiklektionen, så jag rusade in och satte mig på närmast lediga plats bredvid inte alltför uppenbart fientlig klasskompis, packade upp block, penna, tuggummin och tittade mot läraren. Och där! Bakom honom, på white boarden, hade han målat en snowboardare som var på väg att störta nedför kanten på en HALF PIPE! Detta är ett mysterium för mig. Det känns som att jag är på gränsen till att lösa frågan om livets mening, men att jag inte kan tyda den sista ledtråden.
Jag har nu bara två saker till jag vill skriva om och det kanske är lämpligt, för nu börjar fyllona passera och jag vill inte missa för mycket av jakten. För det första bakade jag muffins med vanilj- och chokladfyllning idag. Det är första gången jag bakar något helt och hållet tror jag och herregud, vad svårt det var! Ida var här under första delen av baket och hjälpte mig att krossa bitsocker till strösocker, så den delen av baket gick rätt smärtfritt. Sedan kom RESTEN. Med RESTEN menar jag det stora mörka hålet från dess att Ida lämnade mig själv med den halvfärdiga smeten och 1500 andra (ja, smet är en ingrediens) ingredienser som kanske hade med muffins att göra, till dess att 28 muffins var misslyckade, men klara. Om man kollar upp ordet "klara" i NE kan man finna att det står för "Förbättring av resultat utom allt rimligt hopp" tror jag... Muffinsarna skulle bli Sussies födelsedagspresent. Hon fyller år den fjärde och jag tänkte göra jättefina muffins, sådana som Leila gör. Yeah right. Mina (snart Sussies) muffins har ett hål i mitten och det är fyllt med smör. Jag försökte säga; "Nej, du ÄR inte en palt, vännen", men ingen respons där.. Det är så surt när man försöker göra en fin present och så misslyckas det totalt!
Sak nummer två som jag ville ta upp är att jag har en gigantisk finne i pannan. Jag har aldrig varit med om något liknande sedan den gången när jag var 14 och besatt av att klämma fem pormaskar per dag, trots att jag aldrig hade mer än tre och därför fick kämpa som en dåre varje kväll. Självklart gick det illa. En dag slant jag med handen när jag kämpade med min näsa. Eftersom att jag kämpade så hårt lyckades jag skära av huden från hela nästippen med tumnageln och hade en skorpa mitt på näsan i flera veckor. Nu har något liknande hänt, fast mitt i pannan.
Åh, vad trött jag är nu! Det är mitt i natten och jag längtar efter att sova. Ögonen är fulla med grus och kroppen är trött efter allt kämpande med muffinsformar och läkning av gigantisk finne. Sov gott och god natt!
/Hanna
first, vilken talang du at pa att skriva! Kan inte du skriva en bok? Du kanske bara ids skriva ett kap pa ett ar, men det skulle ju kunna bli en bok tillslut. Trakigt med finnen. Som du vet har jag ocksa haft mina vulkandagar. Jag kommer ihag att jag gick med en FET skorpa pa hakan i hogstadiet. Jag sa givetvis att jag trillat, jag menar vem skulle ens tro nagot annat nar halva hakan har en skorpa?!? Hur gar det med din somntraning? Imorgon har jag en psykologi inlamning pa 20 fragor som ska vara klar. Det ar nog forsta gangen som jag inte riktigt presterat nog. Jag kommer absolut ligga pa gransen. Jag hoppas pa en overseende larare! Nu ska jag vacka Teo och se om jag kan lana hans dataskarm till min dator. Han har en massa grejer uppe och jag vet inte hur man sparar nar allt star pa grekiska! Vad hander ikvall? Jag ska pa fodelsedagsparty:) allt gott!
du skojar? jag har alltid tyckt att jag är sämst på att skriva. vad lustigt att få beröm för något jag inte alls tycker att jag har någon talang för. HAHA! vad sjukt att du också varit i samma finnsituation, fast med annan ansiktsdel. jag är iaf glad att det inte är näsan den här gången, för det går verkligen inte att hitta på en lämplig bortförklaring till det. trust me, jag har försökt! sömnträningen går sådär.. jag somnar i genomsnitt vid två numera. tre var nog det normala förut, så det går ju iaf lite framåt. vad är det som gör att du slappat till dig med skolan? hoppas det går bra med inlämningen iaf. och vem fyller år? hälsa grattis om det är någon jag träffat :) vi ska kanske ut ikväll, men jag vill eg inte, så jag väger för och emot just nu. vi får se hur det blir.
Det var bland det roligaste jag läst. Kunde knappt sluta skratta. Du och de där fyllda sakerna som vandrar nedanför ditt fönster, verkar ju ha en sak gemensam; nattvak :)...
vad kul att du fortfarande läser mamma :) du är nog våran mest trogna läsare, förutom vi själva förstås!
Hej på er, ni kanske kommer ihåg mig? Mitt namn är Maria och jag har blivit efterlyst på denna sida. Jag ville bara infomera dig Hanna om att du förmodligen funnit meningen med livet. Det är nämligen så att jag och minna vänner satt och diskuterade ämnet half pipe i lördags (den 31a alltså), detta måste ju vara ett tecken..
